Ja nu är det nu, och jag måste leva för idag. Det är det motto man säger sig följa. allting är så bra, jag skitter i igår och upplever vad som händer just nu.
Men följer man det? Nej.
I vanliga fall kan man inte sluta tänka på fel saker man sagt eller grejer man glömt göra. Jag väljer i stället att bara stressa mig genom dagen, och ser allting som en utdragen väntan på imorgon.
Sitter hemma med mina egna regler och upp lägg, planering i allmenaka, och jobb i datan. Tv'n på hela tiden med samma program, om och om igen. Och sen var det måndag och ännu en vecka att avverka i skolan för att sedan gå hem och leva efter allmenakan igen.
Att försöka gå en ny väg är vingligt, och stegen ser ut att vara tagna av en full femåring.
Det är messed up, och det borde inte vara så. Jag vet det, men ändå blir det ingen förändring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar